Att anklaga eller inte anklaga sig själv..

Tiden bara rusar iväg, som vanligt!

Kort summering!

* Köket är äntligen färdigt! Bänskivorna är på plats, alla handtag är utbytta och nya "kakelskivor" är uppsatta.
* Jag har lagt nytt golv i köket och hallen (Silver ek, Snacka om lyft!)

* S (B´s näst äldsta son) konfirmerades i söndags. Vi hade grill och tårtkalas för ca 30 personer i trädgården, och det gick över förväntan! :)

Annars lunkar livet på..

Vi väntar fortfarande på svaren ifrån Jamies gamla MR plåtar... det är jobbigt att inte veta vad som orsakar epilepsin.
Jag hoppas innerligt att det är en "gammal" skada, så att det inte hänt ngt nytt.
Tror inte att jag klarar fler "käftsmällar" nu. Men jag vet, jag vet.. man klarar det ändå, man har inget val.
Vissa dagar så är det verkligen tungt, det är svårt att förklara hur det känns egentligen.
Jag är ledsen, arg och på sätt och tycker att saker och ting är rent ut sagt jävligt orättsvist. Tror att mycket av de känslorna kommer ifrån att Jamies hjärnblödningar troligen orsakades av den stora svängningen han gjorde när han hjärtfrekvens gick ner under förlossningen. Det försvagade hans blodkärl och ett par dygn senare så small det.
Jag anklagar fortfarande mig själv vissa dagar för att jag inte kunde få ut honom. Tage kom först vaginalt och sen la sig Jamie på tvären och min livmoder hade inget mer att ge. Trots värkstimulerande dropp så fick jag inga krystvärkar. Och sen så blev det katastrofsnitt, då Jamie inte återhämtade sig. Och Ja, jag har faktiskt sorg ibland för att Jamie fått de skador han har. Hur vi än vänder och vrider på det så kommer det att påverka honom.

Det är egentligen helt idiotiskt att måla in sig i en svart grotta på det här viset. Jamie lever, han är en helt fantastisk liten glad kille som faktiskt mår ganska så bra.  Och dessutom, så fans det ingenting jag kunde göra åt det, absolut ingenting.

Trots det är det svårt att inte "sörja" och att inte anklaga sig själv ibland. Förstår ni hur jag menar? Är det någon utav er som läser min blogg som kan känna likadant?

Nog med "lipande"!

På fredag ska vi ut på äventyr! :)
S som konfirmerades i söndags ska spela fotbollscup i Helsingborg, så Tage, Jamie, B, S storebror och S & S mamma och jag ska åka ner och hejja på! Vi ska bo på hotell över natten och kanske ta en kort tur över till Danmark.
Det ska bli riktigt roligt! :)